JEM och VM – Som att jämföra en iPhone 6 mot en vevtelefon #påandrasidanplaneten
När väl sommaren hade nått Sverige var det dags att fly. Dryga 230 mil stod på agendan och det var bara att börja knapra mil efter mil. När vi sedan nådde Stuttgart underhöll Tyskarna oss med vägarbete, med temperaturer runt 39 grader och hetsiga Tyskar sattes tålamodet på spel. Fördelen med Tyskland är att en Ferrari kan, med lite tur, passera och sprida välljud eller ”Turn CO2 into sound” som Jeremy Clarkson skulle ha sagt, vilket muntrar upp. Planen var vi skulle övernatta va lite oklar, antingen stod det mellan motorvägshotell eller lågoddsaren, att sova i bilen. Klockan tickade på, bilarna började utnyttja ”frei-fahrt” lite mer och solen började säga sitt..
Det blev macken. Att sova på en bensinmack var lite som att resa till Pakistan, något man aldrig skulle göra men alternativen var få. Smart som man är kläckte jag ur planen att ”sätt på AC:n på fullkyla och sedan sover vi, svalt och skönt.” Men med 33 fuktiga Tyska grader, varade svalkan i typ en halvminut. Jag har ju sovit skönare i mina dagar.. Att vakna brukar dock vara synonymt med en pipande väckarklocka och trötthet, men när ”väckarklockan” utgörs av en Maserati som startar så kan det knappast bli bättre, även om klockan är 03..
Väl nere i Platja D’Aro möttes vi av tallar, ja staden borde enligt min mening kallas för ”tall-staden”. Jag menar sannolikheten att du såg ett träd som inte var en tall är likvärdig med sannolikheten att se Gustav Vasa på rullskidor, på Autobahn – Det händer liksom inte.
Tre dagar innan tävlingen började var vi på plats. Vi hade väldigt flyt då vi fick mäta in alla prylar samma eftermiddag som vi kom. Allt gick superbt. Vädret var underbart, ca 33 grader, sol och alltid en stabil bris på minst 8 vågiga meter.
Regattamiddagen – ”Höjdpunkten” eller händelsen som avgör hur ambitiös klubben är. Det som stod på menyn var något slags kött, tänk er en fläskkottlett fast utan kött, alltså bara fläsk på ett ben med en brödskiva där någon ”rageat” med en tomat och en korv där innehållet helst inte skall diskuteras. Chips fick vi också och det var det enda ”ätbara”. Istället blev det pizza, som beställdes efter längd. Du kunde välja en ”smak” på var tionde cm och maxlängden var 1m, lite finurligt.
Klubben visade att de hade resurser genom att reglera antalet båtar som skulle få åka in med en polisbåt. Glidarna i de lite mer ”tilltagna” båtarna som Pershing 62 eller vill-ha-båten nr 1, Riva Aquariva, blev då lite putt.
Knyter vi ihop säcken så är jag ändå nöjd med hur det gick. Jag slutade 14 av 70 med vissa bra och mindre bra prestationer. JEM avslutades med fest, men det är en annan historia…
Sedan kom VM. Vi gick från en fullmatad Gordon Ramsay buffé till ett happy meal på donken. Istället för 33 grader och sol fick vi nöja oss med 13 iskalla grader med inslag av fukt o regn. Boendet var en stuga på en camping, att säga att jag och mamma skall ”campa” är som att Hasse Aro skulle vara lastbilschaffis. Stugan var inte extra-utrustad med vatten och avlopp utan vi fick nöja oss med ”survival-pack”, alltså el. Att sedan klubben var belägen vid en sandstrand med en geggig gräsmatta som båtuppställning gjorde inte direkt att mungiporna åkte upp. Vi kände oss lite som Sydafrikaner som kommer till Sverige i dunjackor när det är högsommar. Det var dock en sak som var likt.. DET VAR TALLAR ÖVER HELA CAMPINGEN! Så ”The dark side” skulle vara ett passande namn på campingen, soltimmarna var således lika många som i Jukkasjärvi mitt i vintern.
Seglingsmässigt var det riktigt bra, det var hårdvind varje dag och med relativt korta in-utseglingar. Jag har gjort bra saker ibland men som helhet har det inte gått vägen, inte ens i närheten av vägen. Det som jag är mest nöjd med är 8e racet där jag startar i lä bredvid Brodtkorb och håller honom till kryssmärket, som tvåa. Att köra om Brodtkorb i hårdvind strider mot fysikens lagar. Men dessvärre kom jag inte riktigt runt märket utan förstörde säkerligen för hela fältet då jag välte gång på gång och rundar näst sist. Jag ville bara ta mitt pick och pack o sticka in. Det brallade runt 12 m/s så det var överlevnad, och alla seglade ”optimist” på länsen som Sören skulle ha sagt. Sista dagen visade Norge att de också kan ha riktigt uselt väder, med hällregn och 11 grader – Långdusch efter seglingen.
Trots förhållanden som inte ens Ernst Kirchsteiger skulle kalla mysiga så knep ”Sverige” en 3, 4, 5 och en 6e plats på killsidan och en 2, 5, 9e plats på tjejsidan!!
VM och JEM, lite som Jing och Jang. :)
