Fi(t)nessFolke

Då var det dags, 140 båtar blandat Laser och E-jolle, i en symbios utan liknelse på en av världens mest fabulösa platser, med den absoluta gräddan till seglingsledning - Det är kort och gott "the shit".

Det började med små subtila signaler i formtav att alla hotell i Karlstad var fullbokade, sedan blev de bara allt tydligare då vindprognosen visade dubbla cirklar - 0 m/s. Då jag inte seglar optimist är jag ingen optimist, så boendet var kirrat!

Men sedan kom dagen D, dagen då seglingsvärlden skulle revolutioneras, dagen då vi skulle sätta ord på folkvisans folkvisa, att segling är något helt annat - Dagen då vi skulle segla förutan vind.
Efter rorsmansmötet var det dags att sticka ut, i den jämförelsevis påtagliga brisen på favorit "slipen" à la finkornig sandstrand - Mm trevligt!

Väl ute på banområdet möttes vi av apan som varken finns på zoo eller i djungeln men ändå är mest fruktad av alla. En stund senare kom vinden och vi fick en start, som resulterade i en kryss på 30 minuter som resulterade i ett vrid på 180 grader - Det var då man skulle ha åkt hem.
Men icke sa nicke, här ska vi vänta. Men det var lika troligt att vinden skulle komma som att jultomten skulle dyka upp på midsommarafton i Kenya - Ain't gonna happen.

Seglingsledningen tyckte däremot att det var finfina förhållanden - Det vart ju lite krus på vattnet, eller ah, på startlinjen iaf. Vid kryssmärket var vattnet lika blankt som ett välpolerat dansgolv. Den pålitliga "vinden" kunde snarare ha varit vinddraget från en förbipasserande långtradare på E45...
Runt halv fyra, ish 5-timmar efter sjösättningen, fick vi igenom ett race - Antar att de korkade upp skumpan och firade på startfartyget, för deras eminenta prestation. Som ordspråket lyder så bjöds det i alla fall på sol, helt fel var det inte!

På rorsmansmötet hintade de om att vattennivån var -0,5m, vilket gjorde att mitt centerbord fick sig en sandig kyss av vänerns botten när jag seglade in.

Men men, imorgon blir det apa på land, tänkte jag när jag beställde in min tröstdessert på restaurangen - Och visst blev det så! :)))

I mitt tycke skall man kunna segla ut till banområdet, annars väntar man på land. Om det inte står i seglingsföreskrifterna att varje seglare behöver en motorbåt, vilket är lite som att behöva kött för att göra en vegetariskt maträtt... Hur som helst, efter dryga 40 minuter hade jag kommit halvvägs ut och åkte snarare mer bakåt än framåt och fick ge upp.
Siffror är ju alltid roligt, speciellt gällande vindstyrka, speciellt när de säger 2,4 knop(!) i medel och speciellt när starten går i samma ögonblick - Skämtar någon eller?

Allt var som att segla i slow motion, det var helt knäpptyst, det tog 5 minuter att komma ner till läflaggen och det var lite som i Jaws-filmen - Man bara väntade på att en stor megahaj skulle ramma startbåten så racet blåstes av och vi äntligen kunde segla in, men tyvärr.
Som fyra (bakifrån) krossade jag mållinjen, i det avkortade racet - Wehey.

Hela helgen kan sammanfattas med Måns Zelmerlövs låt "Should've gone home". Detta är det sämsta skräp jag någonsin erfarit, totalt hjärndött hela alltet. Jag kanske låtter bitter? - Million dollar question *trumvirel* - En gnutta. Men när seglingsledningen bedömer vindstyrkan på hur röken från en fabrik, 3 mil bort, avviker och när de säger att de "kör" då bojbåten precis rapporterat att det är vindstilla med en vind från alla möjliga håll, är snarare ett koncept på en komedifilm än en verklighet.

Nu laddar vi om batterierna och taggar för nästa tävling, OCR på baggen - En riktig klassiker. De kan dock inte misslyckas då Karlstad satte ribban i källaren.

Over n' out.