Fi(t)nessFolke

Det har nu gått lite drygt fyra år sedan jag började med e-jollen. Året var 2011, jag var 15 och min tid som "opti-kid" var passé.

Eftersom jag började tävla i optimisten relativt sent hade jag bara en chans på mig att kvala in till rikskval. Det var mestadels lätta vindar och jag var väl inte direkt någon "stjärna" så att säga, vilket gjorde att jag missade rikskvalen med tre platser. Hoppet om en plats i NM-laget fanns dock fortfarande, då jag tänkte ta en av de fem platserna via JSM i Arkösund. Men "hoppet" försvann lika snabbt som vattenflaskan under jsm:et tömdes = skitsnabbt!

Efter lättvindstraumat i Arkösund började jag lite smått med e-jollen, vilket var underbart. Optimisten var helt plötsligt inte lika rolig längre, av någon underlig anledning som jag idag inte kan förstå...;)

 

Jag trodde att jag aldrig mer skulle vilja segla den fyrkantiga lilla plaskbåten, men sedan när Lag-SM skulle seglas ville jag självklart vara med. Optimisten var helt plötsligt en dröm att segla, även om jag vägde 59kg och va typ 172cm lång så kunde jag inte föreställa mig något bättre än att göra ett rullslag i 4 meter.

Det blev då lite sentimentalt att tänka tanken att jag aldrig mer skulle få segla denna grymma lilla båt utan istället få tampas med den "gigantiska" och livsfarliga e-jollen, där varje träning kändes som ett självmordsuppdrag..

 

Här får ni se mina år i e-jollen och förhoppningsvis med någon märkbar utveckling! Mot förmodan till mina tankar om e-jollen så har jag överlevt alla träningar hittills - pust! ;)