Bingo Lotto + På Spåret = Elitserie 4 #random
Med en halvdassig kartskiss som skulle agera vägbeskrivning var det inte helt oväntat att vi snart skulle köra på en åkerväg. Var är vi påväg? En solklar 10-poängs fråga.
Jag har inget emot (nåja) att segla på en insjö men att segla på helt random ställen som inte direkt är världskända är lite sisådär. Denna gången föll valet på Eskilstuna, som är "the shit" inom seglingsvärlden Hyeres och Miami är chanslösa i jämförelse. ;)
Efter att ha följt "vägbeskrivningen" och insett att "klubbhuset" var en rostig hammock på en öde tomt så kändes det lite som när Bear Grylls droppas i mitten av Sibiriska Tajgan - Vilket håll skall man?
Efter tre känslosamma mil var vi framme vid klubben, puh! Det är nu man spelar Amanda Fondells "We made it all this way". Nästa äventyr är att hitta lite gott käk. Kebab Huset blev det efter ett snack med lokalinvånarna. Det var inte direkt några Michelin stjärnor som delas ut här så att säga - Det smakade skräp.
Efter en smarrig frukost var det dock dags att dra på sig powerpadsen och tagga för race. Om det inte var för att vi hade punktering bak... och att hitta en däckfirma som är öppen kl 9 på valborg är lika troligt som att det skulle vara stabil vind på mälaren. Det var nästan som om någon inte ville att jag skulle segla.
Väl ute på vattnet fick vi igenom tre race, femtioelva omstarter med kamelskiten då seglingsledaren "Maggan" ville att alla skulle komma iväg. Linjen höll samma standard och var med andra ord lika sned som lutande tornet i Pisa.
Första kryssen på första racet gick bra, resten gick inte alls. Att det aldrig var fri pump, trots vindar över 12knop, gjorde inte saken lättare! Jag körde också med ett par för små handskar som med det kalla vattnet gjorde att mina fingrar svällde till falukorvar. Löken på laxen skulle väl vara om Petters "Det går bra nu" spelades på radion.
Nästa dag bjöd på färre överraskningar, förutom att det var nada vind. Efter dryga tre timmars väntan på land sa tävlingsledaren att vi inte skall vänta hela dagen och att det var 1,1 knops vind på banan. Men tio minuter senare hade "favvo-Maggan" mätt upp 11 knop. Men de "11" knopen var i masttoppen och från vinddraget av en förbiflygande albatross eller något. Det blev ett typical "jag ska få igenom det här om jag så ska skall vänta tills det blir midsommar"-race. D.v.s. Ett dassigt race i 2 m/s.
Totalt slutade jag på 18e plats, vilket är lika bra som kebab huset. Jag har ganska mycket att träna på.
Att segla på något nice ställe som t.ex. Franska Hyeres går man miste om alla upplevelser. Jag menar när hörde ni senast att Nathan Outteridge körde fel på en lerväg och fick lasta båten på en åker? Det blir liksom en helt annan nivå på charmen med segling. ;)
I skrivande stund sitter jag i bilen påväg ner till Danmark för att segla Danskarnas motsvarighet till elitserie, GP.
Hög densitet med båtar i lovart!
