Garda 2018 #globalvarming#fastintealls
Att det blåser på gardasjön är lika självklart som att det regnar på midsommarafton eller att pendeln är sen men icke sa Nicke! Nu playar vi detta avsnitt och ser vad denna säsong har att erbjuda!
Efter ha landstigit Tyskland, närmare bestämt Rostock, och stod slirandes på “das Autobahn” kändes det som att målet snarare var Chamonix än Torbole. Någon timma senare hade vi åstadkommit drygt fem mil med en snittfart i klass med en cyklist, så de kvarvarande 110 milen kändes typ som en resa till månen.
Resan gick dock lika smärtfritt som huvudvärken efter ett packe ipren - med andra ord galant.
Känslan som infinner sig när gardasjön visar sig runt backkrönet är lite som när man va liten och såg att det största paketet under granen var till en själv, det är svårt att hålla sig från att vilja segla!
Med runt 140 båtar(!) på startlinjen, vilket är rekord, en finfin sydlig vind à la 8 m/s och en sol lik den i Karlstad så fanns det inget mer perfekt sätt att börja säsongen på!
Smidig lik en Michelingubbe hoppade jag i båten för att känna det friska, nästan sylvassa vattnet skvätta upp i ansiktet samtidigt som jag kände av en viss ringrostighet i klass med en cykel som stått en aning för länge. ;)
Efter att den sedvanliga “Garda-pizzan” (d.v.s. parmaskinka och ohälsosamma mängder lokal ost) hade smält så var det dags för race, tagga! Då förgående säsong avslutades med att en mastfot hejdade mig från att vinna så hade jag ett sug efter att få prestera likt en alkolist som inte fått sin morgonsup.
Första racet gick ingen vidare, då jag missade ta tiden till starten (Italienarna gillar tydligen inte tutor som folk kan höra). Detta är lite som att missa första kvarten på föreläsningen och tavlan är fylld med massa konstiga tecken som ingen skådat innan - man är helt lost!
Sedan har jag tydligen en förkärlek till bokstäver istället för siffror, en bild kan inte beskrivas med tusen ord men för en tjuvstart behövs endast ett - UFD. Detta betyder alltså att man får en sista placering plus en ytterligare poäng, med andra ord ingen jackpott. Bortsett från resultatlistan så är jag ändå nöjd med vissa delar av racen. Starterna va bra och ibland fick jag till riktigt fina länsar, dock överseglade jag mig alldeles för ofta vilket återspeglar sig i placeringen.
Förhållandena var ungefär som en vällagrad champagne, en lätt och sprudlande början med ett kraftigt ihållande avslut. Eller för att prata klarspråk, 5-6 m/s första dan ökande till 10 m/s “bonkbrall” på sista dagen. När det väl var som roligast och det nionde och slutliga racet återstod hissar tävlingsledningen upp “AP över A” - vilket är som när man sneglar på klockan och inser att man måste dra för att hinna med sista bussen hem från en grym fest, d.v.s. en riktig party-pooper.
Allt som allt resulterade regattan i en 70:e plats, vilket är en försämring på sisådär 636% gentemot förra året - “det går bra nu kompis det går bra nu”.
För att undvika att denna utomordentligt dåliga utvecklingen skall fortsätta så var det väldigt lägligt med ett träningsläger! Här var det inte mycket att orda om, många seglare från flertalet länder med ett brett spann av coacher. Första dagarna gick i gamla fotspår och det bjöds på finfina förhållanden. Men vädret följde nog samma utvecklingskurva som mig och gick från sol och 8 m/s till ösregn, åska och 1 m/s (nästan 636% sämre även här - spännande) ;)
På vilodagen mellan regattan och lägret passade vi även på att besöka några vingårdar vilket alltid är trevligt. Om än bra att ha lite vätska om bilen skulle få motorstopp ;)
